Där äpplen föll ifjol

De som känner mig vet att jag har pyrography som hobby, vilket är konsten att bränna i trä och andra material. När jag känner mig kreativ kan det lätt försvinna några timmar, ja till och med en hel dag med brännkolven i hand. Det jag gillar med att bränna i trä är att varje litet drag är permanent. Det går inte att sudda ut några misstag så man får helt enkelt gilla läget om något går fel. Det krävs mycket koncentration med både ögonen och händerna för att få till en bra bild. Efteråt när jag är klar med en skapelse värker min hand av att ha hållit i brännkolven och mina ögon har svårt att fokusera på objekt som är längre bort än trettio centimeter från min näsa. Detta har aldrig varit något problem, jag kan leva med en värkande hand och mina ögon brukar funka igen efter någon timma. Men häromveckan tänkte det gå snett.  Jag hade hela dagen jobbat med en ny kollektion med naturinspirerade bilder. Det började skymma ute och jag sträckte på min värkande rygg inne i det lilla gästhuset

Vårt andra vin från gården är äntligen klart. Denna gång blev det med smaken rabarber-syren. När vi gör vårt vin försöker vi använda ingredienser som vi kan hitta bland trädgårdens mångfald. Det är ett sätt att ta tillvara på det som trädgården ger oss men också som en liten hyllning till gården och alla minnen som lever där.  Så länge jag kan minnas har det vuxit stora syrenbuskar i trädgården som under en kort tid på somrarna förgyllt tillvaron med sina underbara dofter. När blommorna var som vackrast, passade jag på att plocka av dem. Jag njöt av doften medan jag satt där i lusthuset och pillade bort de små lila blommorna från sina klasar. Det var ett petigt jobb men jag hoppades att det skulle löna sig att vara noggrann i slutändan. Jag hade inte så höga förhoppningar om rabarber-syren vinet, då många sagt mig att de tror det kommer smaka parfym. Halvvägs genom processen var jag redo att hålla med dem. I den första provningen smakade vinet inte bra och vi var nära att hälla bo