De glömda örterna

Örter och örtlära är nog något som har fallit i glömska hos många människor. På senare tid har jag börjat intressera mig för örter då de finns att tillgå i naturen men så få människor tar dem tillvara. Så jag har bestämt mig för att lära och testa. 

Jag har i flera dagar nu känt mig krasslig och jag har bara gått och väntat på att förkylningen ska bryta ut. Idag vaknade jag med en hals som var full med taggtråd och rösten var puts väck. Det skulle vara så enkelt att bara åka in till stan och köpa medicin men eftersom örter börjat intressera mig bestämde jag att göra ett te som skulle kunna lindra mina besvär. 

Jag var nyfiken på om de gamla örtlärorna skulle funka och hur det skulle stå sig mot dagens moderna medicin. Missförstå mig inte nu, medicin är bra och man ska inte fuska med dem men jag är nyfiken på hur bra andra alternativ är i jämförelse då jag inte lider av någon allvarlig sjukdom. Att leta örter gav mig också något att göra när jag var rastlös, så jag tänkte att om de funkar har jag fått lite bonus motion på köpet.  

Jag beslutade mig sist och slutligen för att göra ett te av grönmynta och kamomill. Myntan planterade vi pallkragen förra månaden så den gick lätt att plocka. Kamomillen var lite svårare att hitta då den växer vilt och jag fick leta en bra stund innan jag slutligen fann den. Det är rätt lätt att se skillnad på en prästkrage och kamomill men sen finns det också baldersbrå som liknar kamomillen rätt mycket. När man plockar vilda örter är det viktigt att man läser på och kollar både en och två gånger så man är säker på att man har rätt sort framför sig. Kamomillen har en rätt typisk doft som baldersbrån saknar samt att man vid genomskärning ser att "blomsterhuset" på kamomillen är ihåligt och buktar upp i en kupol.

Myntabladen krossade jag lätt lätt och kamomillen skars upp för att en sista gång fastställa att det var rätt blomma, innan de åkte ner i ett kaffefilter och sattes i kaffekokaren. Ut kom en svagt gul vätska som doftade friskt och smakade mjukt av myntan. När drycken ännu var för varm för att drickas passade jag på att andas in ångorna för bättre verkan.

Döm om min förvåning när jag upptäckte hur bra mitt örtte verkligen fungerade! Halsen kändes nästan genast len och mjuk och ännu efter en timme kan jag prata normalt. Hittills har det fungerat bättre än många mediciner som jag testat, plus att det smakade mycket godare. Men om lindringen blir långvarig återstår ju att se. Hittills kan jag iallafall varmt rekommendera örtteet.  

Grönmyntan och kamomillen. 

En bit från gården finns en storslagen stenmur som sträcker sig längs en åker. Det syns inte på bilden hur stor den egentligen är men den är nog närmare två meter hög och åtminstone 1,5 meter bred. Tänk bara hur många timmars jobb som ligger bakom. Jag tror inte att det endast är en generations arbete som ligger i den muren. Många generationer har det nog tagit av människor som ihärdigt släpat sten för att bygga en sådan mur.

Jag och sambon satte oss en stund och njöt av utsikten från stenmuren.