Att riva ner för att bygga upp

Igår hände det inte så mycket på gården. Jag gick mest omkring i trädgården och gjorde sådant som föll mig in, krattade lite här och strök på lite tjära där och njöt av det stilla lugnet. Sambon passade på att organisera i uthuset och det såg genast mycket bättre ut. Nu kan man med lätthet gå in och genast se vad som finns där. 

Vi börjar snart komma till det stadiet när man får börja bygga upp istället för att riva ner. För att göra nytt måste man förändra och rumstera om lite grann. Nu får vi börja så gräsfrön istället för att trimma hömattan. Vi behöver inte längre skrapa bort färgen från lusthuset. utan endast njuta av den färdigmålade fasaden. Vi får vänta på ny tillväxt i prydnadsbuskarna istället för att ansa de spretande grenarna. Ännu finns det mycket kvar att göra men nu blir det mera att tillföra och bygga upp något nytt när vi snart börjar vara nere vid grunden. 

Hittills har vi bara tillfört några små saker. Vi har köpt ny mylla till rabatterna, några pioner som jag ännu inte har hittat ett perfekt ställe för, väntar ännu i lusthuset. Gräsfrön till gräsmattan för att hjälpa tillväxten där det behövs och några reservdelar till diverse verktyg som redan fanns på gården, så som nya hjul till skottkärrorna. Dagens inköp gick dock till våra fyrbenta vänner som vi har här inne i stan. Vi vill gärna att våra två brittiska korthår ska följa med oss till gården om vi övernattar där men eftersom de hittills har varit innekatter vågar vi inte släppa lös dem hur som helst. Vi funderade länge om vi skulle fixa en rastgård eller kanske näta in verandan till gästhuset. Men sist och slutligen blev det en löplina från gästhuset över gräsmattan till ett träd i närheten. Då kan de gå ut och utforska lite grann men också söka skydd i gästhuset om det blir för spännande! Imorgon får vi testa om linan var ett lyckat val. 

En mysig katt ger ro i själen.