Att ta ett steg tillbaka

Det är både på gott och ont att ha en sambo som är både duktig och ivrig på att jobba. Det som är bra är att man alltid kan lita på att han får jobbet gjort och att han gör det noggrant och bra men ibland blir han lite väl energisk och tar i för kung och fosterland. Då står jag där med hjärtat i halsgropen som värsta arbetsövervakaren och mitt huvud skriker: nej nej nej! medan jag håller andan. Men jag försöker vara tyst då jag vet att det nog blir bra tillslut. Idag var inget undantag. Jag höll andan när han sågade ner de döda partierna av den sibiriska ärtbusken från 1920 talet. Jag höll andan när trimmern kom lite för nära några skott jag visste gömde sig under fjolårsgräset. Jag höll också andan när han med bestämda steg tog sikte på några av blomrabatterna... Men det blir bra och jag måste lära mig att ta ett steg tillbaka. Skulle vi göra på mitt sätt skulle vi inte ens ha kommit hälften så långt!


Idag grävde vi fram den lilla gräsplätten man kör runt när man kommer till huset. Kanten närmast mot kameran är i dåligt skick och behöver nog bytas i något skede. Till vår förvåning upptäckte vi att den  bakre kanten vid buskarna består av vackra kil stenar, Det skulle vara en ide att försöka hitta liknande stenar för kanten som syns bättre.


Bild på nämnda kil stenar.


Så här mycket gräs räfsade vi ur den lilla gräsplätten. Det tål att nämnas att detta bara är en av fem st lika stora högar... Allt detta tog ca 3,5 h arbete.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Rabarber-syren vin

Äppelgårdens maskrosvin

De glömda örterna