Jorden under mina fötter

Idag på jobbet hade jag förmånen att få vara ute och vandra i skogen i ca fyra timmar. Jag älskar att vandra i skogen, gärna på egenhand så jag får vara ensam med tystnaden och med mina tankar, det är då jag trivs som bäst men sällskap går också bra.
Idag var jag inte ensam, med mig hade jag en hel drös med nyfikna barn som sprang omkring och utforskade skogen omkring dem. Den kan verkligen vara en magisk plats om man väljer att se den med sådana ögon. Det finns så många små detaljer man inte lägger märke till om man bara hastar förbi. Vi hittade grodrom i en liten tjärn, såg en huggorm slingra förbi och upptäckte en hackspetts städ. Allt detta är så häpnadsväckande i ett barns ögon.
Något som inte var lika underbart var solstinget som jag sedan drabbades av mot dagens slut. Varje sommar är det samma visa. Jag glömmer att skydda huvudet, bränner mig pionröd och lämnar vatten flaskan hemma... När ska jag lära mig? Hela kvällen har tankarna varit som seg sirap och tankeförmågan är näst intill noll. Det enda som gäller när detta händer är en välbehövlig tupplur och att tanka vatten så mycket det går.
Så inte mycket blev gjort idag på gården. Jag krattade gräsmattan, vattnade och klippte "morrhåren" av eken. Det var allt jag klarade av att göra idag med mitt tunga huvud.


Ekens "morrhår" 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Rabarber-syren vin

Äppelgårdens maskrosvin

De glömda örterna