Man ska leva för varandra
Idag hälsade vi på hos kvinnan som tidigare bott på gården vars trädgård vi nu restaurerar. Hon bor numera på ett ålderdomshem och vi satt en stund och pratade om gamla fina minnen från huset. Jag berättade om den gången jag som femåring fick simma i den lilla dammen och hon gav mig ett trött leende som svar medan hon såg upp på mig med sina underbart blåa ögon. När vi berättade att vi målat lusthuset sken hon upp som en sol och utropade: Det var på tiden!
Hon har alltid älskat att sjunga så när vi tog farväl av varandra, sjöng vi en sång som gick rakt in i hjärtat och jag fick hålla tillbaka tårarna för att inte visa hur ont det gör att se henne så gammal. Jag gjorde ett tappert försök att memorera det älskade ansiktet som gett mig så många goda barndoms minnen men jag vet i min själ och i mitt hjärta att hon alltid kommer vara den levnadsglada kvinnan som bjöd på pannkakor och hemmagjord äppelsylt i sin underbara trädgård.
"Man ska leva för varandra
och ta vara på den tid man har.
Man ska leva för varandra
för en gång finns bara minnen kvar"

Kommentarer
Skicka en kommentar