Med andan i halsen

Idag hade vi med båda katterna i stugan och de verkade trivas relativt bra båda två. Poppi gömde sig som förväntat under soffan och och man kunde endast ana ett stint stirrande öga när man böjde sig ner för att se vart hon tagit vägen. Hon vägrade komma fram på resten av dagen den feta och envisa kattan... Bobben och sin sida som är mera social ville genast ut och springa i löplinan och utforska allt det spännande han kunde hitta. Där var en insekt i gräset att stampa på, en fågel flög över hans huvud och så måste man ju stirra på mosters hönshus med skräckblandad förtjusning.

Sambon och jag gick större delen av dagen omkring på gården och fixade med småsaker. Jag plockade stenar och rensade ogräs i rabatterna medan sambon röjde i snickeriet för att få rum för att skära glasrutor till växthuset. Inte anade vi att olyckan snart skulle vara framme...

Snart var det dags för oss att ta paus och njuta av några grillade korvar. Vi satt på verandan till gäststugan och njöt av värmen och vår mat när bobben dyker upp och vill in till det lilla huset. Sambon plockar upp honom och genast hörs ljudet som ingen djurägare vill höra. Han har ont och skriker till. Hjärtat stannar i halsgropen och jag hoppas verkligen att jag inte hörde rätt men innerst inne vet jag att det inte var ett vanligt mjau. Jag frågar sambon var han rörde katten och han säger magen. Med onda aningar sätter jag katten på min stol och känner på hans mage. Börjar längst fram vid huvudet och känner ner mot svansen. Ju längre ner jag kommer utan att han protesterar ju lägre sjunker mitt hjärta. Jag tror mig veta vad det är som pågår. När jag är nere vid ljumskarna kvider han till och jag blundar en stund och hoppas att jag ännu har fel. Han var väl på lådan förut idag? frågar jag sambon och ser upp från katten. Han nickar och jag springer in och kollar lådan som han gått på två gånger tidigare på dagen. Jag lyfter på locket och ser att den är tom och det känns som om mitt hjärta ska krossas. Urinblockage. Ett livshotande tillstånd för katter då det kan leda till att urinblåsan spricker och förgiftar blodet. Det kan gå mycket snabbt. Det fick jag och sambon erfara när vår förra katt också drabbades, tyvärr klarade den sig inte och vi sörjer fortfarande djupt.

Det blev en hastig färd till veterinären i Kokkola då de var de enda som hade öppet såhär på helgen. Kissen sövs och det bekräftas att han har ett blockerat urinrör som behöver sköljas rent från kristaller. Han får medicin och veterinären förklarar för oss att vi inte längre får ge honom någon våt föda endast special torrfoder som ska hålla urinens pH-värde på rätt nivå. 

Vi har redan förut varit noggranna med vad vi ger dem för mat när vi hade den andra katten som inte klarade sig i så färskt minne. Vi har endast gett dem Royal canin torrfoder och rena köttprodukter då den färdigköpta maten oftast innehåller spannmål som inte är bra för kattens mage. Men nu är det alltså slut  på köttprodukterna på veterinärens inrådan. Jag är glad att vi genast tog tag i det och for till veterinären innan problemet hann bli ödesdigert, även om vi nu blev nästan 300 euro fattigare så var det värt det om vår kisse får hållas frisk.