Livets lugna lunk

Jag njuter fortfarande lika storartat av den lugna atmosfären här ute på gården. Här infinner sig fortfarande den stora ron och man känner hur stressen och alla måsten rinner av. I trädgården finns det ju också minsann jobb men det är sådant arbete som berikar och fyller på med ork. Ork är något jag inte haft nu senaste veckan då jag har varit fruktansvärt förkyld. Snoret har runnit i floder men ont i halsen har jag inte haft. Det skulle vara intressant att veta om det var örtteets förtjänst. En bieffekt av teet som jag kan berätta om nu i efterhand så är att det var mycket vattendrivande... Mycket sällan har utedasset fått så många besök...

Satt och tittade på gamla bilder från trädgården och konstaterade att det nog behövs lite nya före och efterbilder hit till bloggen.

Såhär ser uteplatsen ut nu. På förebilden hade vi redan krattat bort det mesta av gräset som täckte betong plattorna.

Första bilden är tagen i augusti förra året, före vi ens drömde om att ta oss an huset. Jag minns att det sved i hjärtat när jag gick där i det långa gräset och såg allt förfalla.

Före och efter där vi nu odlar grönsaker i pallkragarna. Växthuset har fått nya glas, då så många gått sönder under hårda vintrar. Betongplattorna som leder till växthuset har rätats ut och nytt gräs har såtts på den tomma sidan. Vi väntar med spänning för att se om den nya mattan ska ta sig. På tal om gräsmattan måste vi nu klippa gräset minst två gånger i veckan då den gror som besatt. Vi får väl skylla oss själva som ivrigt gödslat...

I växthuset får vi nu också körsbärstomater, gula tomater, spenat och sallat. Snart får vi också skörda de första gurkorna.