Lupiner och en bok värd tacksamhet

Arbetet på gården har fått vila i några dagar och sambon och jag har endast njutit av varandras sällskap. Vi tar ingen stress utan försöker istället värna om den tid vi har och får tillsammans. Imorgon är det dags att klippa ner lupinernas vackra blomstänglar då de har spridit sig på gården. Jag njuter av deras blommor men tyvärr så vill jag minska på deras spridning. I mitt inre öga ser jag en vacker blomsteräng där de växer och jag längtar efter den dag då vi kan strö ut ängsblomsterfrön men lupinerna skulle snabbt kväva de mera ömtåliga ängsblommorna så för stunden får jag ge mig till tåls.


Några av lupiner från trädgården.


Om kvällarna har jag och sambon gått och fiskat, första kvällen täljde vi egna metspön men vi har nu övergått till "riktiga" spön. Fiskelyckan uteblir trots det. En endaste ynklig abborre har vi fångat och den plumsade snabbt ner i vattnet igen. Men sist och slutligen är det inte fångsten som räknas utan det är tiden tillsammans som lämnar de värdefullaste minnena. Trots att det från min sida blir mest: Min lina har trasslat in sig! Jag fångade trädet igen! Jag har bottennapp!! Sambon himlar med ögonen och undrar om jag faktiskt är uppvuxen i en kommun som är känt för sitt fiske...


Den gamla dammen jag simmade i som femåring har fräschats upp en hel del sen maj och några nya gäster har flyttat in.


En av de sakerna jag älskar med den här platsen (jag använder ordet älskar rätt mycket va?) Så är den goda grannsämjan som finns i byn. I söndags fick vi en "välkommen till byn" gåva som jag aldrig riktigt fick tacka för, då vi hade fullt med gäster just då. Det var en bok som handlar om byns historia och eftersom mina rötter finns här till viss del så utgjorde den en mycket intressant läsning! Tack för gåvan den var mycket uppskattad, den passar perfekt för regniga kvällar som denna!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Rabarber-syren vin

Äppelgårdens maskrosvin

De glömda örterna